Trädgårdsarkeologi
Trädgårdsarkeologi är trädgårdshistorisk forskning som utgår från fysiska trädgårdsspår. Genom att kombinera många källor – såväl framgrävt material som skrift och bilder – går det att få fram en fylligare bild av historiens trädgårdar än vad som är möjligt med endast en typ av källor.
Trädgårdsarkeologer är specialiserade på studiet av de fysiska lämningarna efter trädgårdsodling och landskapsarkitektur. Ämnet är inte begränsat till en viss tid eller plats. Samma grundläggande metoder och arbetssätt kan användas för att studera såväl romarrikets Pompeji som svenska 1900-talsträdgårdar.
Förr definierades ämnet arkeologi ofta som studiet av förhistoria: alltså tider som inte efterlämnat några skriftliga källor.
Idag ses arkeologi snarare som ett sätt att studera människans historia genom ett visst källmaterial: de fysiska lämningarna efter aktiviteter.
Arkeologer studerar alltså alla tider med den materiella kulturen som utgångspunkt, även historisk arkeologi och samtidsarkeologi.
Arkeologisk forskning inriktad på tider som även efterlämnat historiska källor, som skrift och kartor, samlas ofta under rubriken historisk arkeologi.
Hit räknas också en stor del av ämnet trädgårdsarkeologi, även om det också inkluderar tider som inte efterlämnat historiska källor.
Andra exempel på historisk arkeologi är industriell arkeologi och klassisk arkeologi.
Arkeologins källmaterial omfattar alla spår efter mänsklig verksamhet – från konstföremål och redskap till gravar, byggnader, rester från tillverkning och avfall.
Källmaterialet är stort och varierat, och för att studera det i detalj behövs samarbete med experter inom andra ämnen, inte minst arkeobotaniker som är specialister på att analysera och studera växtlämningar.